emeliesvea

Livet kan bli för kort har jag tänkt på mycket i helgen. I fredags nåddes jag av beskedet att en av mina tidigare konfirmander valt och ta sitt liv. En tjej som i år skulle bli 18 år. En något blyg men glad tjej i femtonårs åldern som några år senare mått så dåligt genom livet att hon inte ville fortsätt längre. Tankarna har gått många gånger under helgen till henne och det tragiska hur en så fantastisk tjej kan få må så dåligt. Varför finns psykisk ohälsa, varför får så hemska tankar finnas, Varför? Och man inser att livet kan bli kort, att vad som helst kan hända. Under helgen har jag återkommit till så många gånger förr till vad jag värdesätter i livet och vad som får mig att må bra. Och återigen kommer jag fram till min familj och mina vänner. Det är dom som får mig att må bra och som jag trivs tillsammans med. Och som jag också känner att jag vill lägga min tid på. Man vet aldrig när livet tar slut, vad som helst kan hända en. Men skulle jag få lämna inom kort så har jag fått lära känna så många otroligt fina människor som jag älskar högt. Som betyder allt för mig även om jag är dålig på och säga det till dom tillräckligt ofta. Jag är ingen person som slänger mig med ord som "Jag älskar dig", jag är inte van att säga dom orden. Men min familj och mina vänner känner jag verkligen så inför. Jag älskar dom. <3

 

Dagens musiktips: Du är snart där - Håkan Hellström