emeliesvea

Vem vill jag vara slår mig allt oftare, är jag den jag vill vara. Jag kände på mitt förra arbete att jag började bli allt mer negativ och bitter som person något jag inte trivdes med alls, men har jag gjort något åt att ändra på detta nu efteråt? Inte mycket. Kommer på mig titt som tätt efter att träffat vänner och familj att shit va negativt jag pratade och vad mycket jag pratade om mig själv. Den personen vill jag inte vara, personen som bara pratar på om mitt och som inte lyssnar på mina vänner. Jag hade förr som tankesätt att jag vill vara en lyssnande person som mina vänner känner att dom kan komma till med vad som helst, stort som litet. Men där är jag inte längre. Höstens process får därför bli att försöka hitta tillbaka till en mer positiv Emelie. Som ser mer det positiva än negativa och som finns där för mina vänner. Jag får väl börja leva efter talesättet att se glaset halvfullt istället för halvtomt!? För det är väl inte så här det är att bli äldre, att negativiteten är standard och följer med som en ryggsäck när man blir äldre, för då vill jag verkligen stanna vid 28. Jag som tycker det är kul och fylla år och få bli äldre.